11e september...

I dag är det den elfe september och tio år sedan tornen rasade, världen blev sig aldrig mer lik. New York vimlar av poliser just nu och säkerhetspådraget är större än någonsin. Jag har precis som många andra släkt och vänner där och det är inte utan att man tänker extra på dem just i dag!

I dag är det även prick sex år sedan Niccelia´s allra första kull föddes. Min Shirley fick sex valpar och här är ett utdrag från hennes dagbok:
050911. Kväll: Helt klart är det valpar på G och det lär inte dröja länge. Shirley vill inte äta och har börjat flåsa och gör inte annat än bäddar och bäddar INOMHUS i sin favoritkorg. Hon ligger några minuter och börjar snurra runt igen - ständigt bäddande. Kl är 20.00 och i Ambjörby kommer det att födas valpar i natt!

Klockan är 21.18 och vi tittar vördnadsfullt på vår lilla Shirley som kämpar med både rädsla och smärta - 21.20 föds vår första valp och inte ett öga är torrt. En blenheimkille har kommit till världen, stor och livskraftig. Shirley darrar och vet inte riktigt hur hon skall bete sig men låter mig hjälpa henne med fosterhinnor och massage. Moderkakan kommer som den skall och är fin o hel, och efter att navelsträngen är bortsliten så hittar han det han letat efter sedan han kom till - tutten. En hel timme förflyter och Shirley har lugnat sig och tar hand om sin pojke på bästa vis. Han snuttar friskt och jag är salig över att det gick så bra med nr 1.

22.30- dags för nummer 2 att göra entré. En trefärgad älskling kommer ut under smärtsamma förhållanden för en 1:a gångsföderska som åter får kämpa som en hjälte. Gossebarnet är pigg och alert och tas nu omhand av sin mamma direkt. Inga konstigheter här heller med någonting, utan allt flyter lugnt på. - Vikt 200 gram.

23.00 - En blenheim till kommer och Shirley är hur sansad som helst. Genast söker han tutte och hittar rätt. Shirley börjar mulna för att hon inte får sätta i sig alla moderkakorna som jag raskt plockar bort. - Vikt 200 gram. Tre st 200 grams - otroligt, men det skiljer inte någonting på storleken.

24.20 - Nu kommer nr 5 till världen. Ytterligare en trefärgad och tro det eller ej, men det är en kille till. Jag tänker på när jag skulle titta till ett hingstföl som var svag..........när jag kom fram så var det ett stoföl- de hade kollat på navelsträngen och trott att det var en pojke. Funderar på ifall jag har fått liknande synfel i upphetsningen, samt hur vanligt det är med 5 st hanar på rad. Jisses 5 valpar, lilla Shirley är en kämpe som lyckats galoppera runt med hela gänget i magen. - Vikt 200 gram.

24.50 - Så kommer äntligen det sista underverket.. Nu är det dags för en tik, hon är störst i gänget och snudd på hetsig att komma åt tutten. Färgen är blenheim, hon är förstås fullkomlig som sina bröder och allt är ok. - Vikt 205 gram.

050912: Kl 02.00 - Shirley är sliten men stolt! Här vilar hon med sin lilla familj:)
GRATTIS till Grace & hennes bröder Wayne, Wille, Elvis & Lukas som fyller sex år i dag!

/ Kram

Härligt besök..

Efter sanslösa mängder regn avslutas veckan med +20 och strålande sol, gött! I Torsby är det marknad i helgen och den brukar locka till sig runt 100.000 besökare. Ett par av dem var Anna & Mathias som kom förbi med sin underbara Ellie. Lilla tösen hade fullt upp med att busa med alla hundar här hemma, och nog kände hon igen sig alltid.......de gör ju det:)

Niccelia´s Kimberly Elise "Ellie"

Efter en milt sagt hektisk vecka med många mil bakom ratten ser jag fram emot att sätta lite häststängsel, se botten på tvätthögen och bara njuta av de fina dagarna. Kantareller har vi gott om och med lite flyt så kanske det blir ett par korgar:) Man måste vara snabb som en vässla för att inte få dem mosade av tjugo cavaliertassar!

Hoppas Ni får en topp-helg!!

Happy!

Happy är vad jag är när jag tänker på min lilla Liza som är dräktig. I mitten av oktober blir det dags för valpning om nu allt går som planerat. Lilla fina Liza, och lilla fina magen som börjat puta:)

Vackra Vouges Justin som vid 8,5 år är frisk i hjärtat är pappa till denna så efterlängtade kull. Jag är så glad för att jag fick tillåtelse att låna denne värdige gentleman, TACK!



I går fick vi mest regn i hela riket, ha ha ha - alltid kan man toppa någon lista!
Ha det absolut bäst:)

Varför skall det vara så svårt!

Ett ämne som tas upp allt oftare handlar om svårigheten att uppföra sig i hundvärlden. Det kan tyckas lite skumt med tanke på att vi alla har en stor utmaning i att avla fram friska och trevliga hundar! I Skks ramar står det tydligt att man måste lägga mer fokus på professionellt uppförande, mot valpköpare, i utställningsringar etc.

Hur uppfödare beter sig sinsemellan kan man naturligtvis inte reglera, men det är uppenbarligen en stor källa till bekymmer för många.

Ibland tycker vi lika, ibland tycker vi olika. Det är aldrig något problem så länge man kan visa respekt och låta saker stanna kring att ”man tyckte olika i just den där frågan”
Ibland råkar man ut för människor som man i själva samtalet upplevde sig vara överens med, senare kan man få höra en helt annan version av det där fina samtalet och häpna över hur det återges. Det är så rykten uppstår, osanna rykten som kan bilda grogrund till utanförskap.

Alla har vi både bidragit till och upplevt fenomenet och de flestaav oss känner stort obehag när det sker. Människor är vi allesammans och att göra bort sig ibland är mänskligt, eller hur…
Om man skall vara trovärdig när man gjort bort sig så gör man nog bäst i att be om förlåtelse för att ”man slant” i sitt beteende, hur skall man annars återta sin heder och trovärdighet?

De gånger jag i min blåögda enfald blivit nyttjad i ”fult spel” har jag frontat personen i fråga – en gång är ingen gång och saker kan redas ut och förlåtas!
De andra, de där som fnyser, pratar ännu mer eller spär på lögner har jag inget recept mot. Man kan aldrig ändra på andra, men man väljer man själv vilka personer man vill ha omkring sig.

Ge aldrig upp hoppet om att de allra flesta är goda människor......

Kramar!!

Hej igen:)

Det var ett tag sedan.....när jag pausar från skrivandet betyder det att jag haft en massa grejer för mig. Dagarna flyger och även om jag snudd på aldrig sover ( Ni vet...jag lider ju av "lakans-skräck" så hinner jag inte få ner ändan ens de där minuterna det tar att skriva:)

Hundarna: Alla raringar mår utmärkt och i helgen var det dags att leta sig till Backamo på utställning. Vi fick en underbar dag i spöregnet och duktiga Charlie fick excellent med Ck och placerade sig fyra. Lilla Kevin .....efter fem veckor i min ägo och många mils springande i skog o mark behöver han fylla ut sin kavaj lite. Det är svårt att bygga muskler och samtidigt hålla hullet - ett very good får man ta då, vi kommer igen:)

Dagens bästa var att mitt resesällskap Maj-Britt på Zolohouse vann sin klass med vackre Lakritz. Några minuter senare stod det klart att de vunnit bästa hane och fram på eftermiddagen var lyckan total när det stod klart att de blivit bäst i rasen vilket är mkt speciellt att få bli i så fin konkurens.

Dagens andra underbara händelse var att Charmdroppens vackra Cherry fick sitt sista cert och blev Champion! Ingenting är så roligt som när människor visar sin glädje över det de brinner för:) Man kan tro att vi uppfödare har fullt upp med att bara vara avundsjuka på varandras framgångar, vi är ju ändå tävlande. Men de där som aldrig skulle kunna klämma ur sig ett ärligt grattis är som tur är hyfsat få:)

Helt fnissiga, vimsiga, nerfrusna och dyngblöta lyckades vi packa in hundar, tält, stolar och vackra rosetter i bilen och tack Gud för värmen, den goda maten och allt underbart lösgodis vi partade loss på de där timmarna på hemvägen:)

Just nu hoppas jag att Liza är dräktig, det är bara två veckor sedan vi lät para henne och lite tidigt än att ropa hej. Hon mår som en primadonna och är i toppform!

Här är rara Niccelia´s Kevin Costner som kom förbi med sin matte Jenny:


På hästfronten är allt väl! Vår lille vackre hingst "Jaafar" ( betyder liten bäck på arabiska) växer och är ljuvlig som få - det är så roligt att pyssla om och träna honom i livets lilla "vett & etikett-skola"

Här är duktiga Anna ute och går med Phi Jaafar & hans stolta mamma Jedyna.

Annars då:)
Som Ni vet brukar jag falla för allt som är nytt o spännande - den läskiga prylen som gav strömstötar i magen har jag förträngt....det senaste är ett par skumma gångstavar. "Bungy-Pump", en underbar uppfining som rätt använd kommer att transformera hela mig till ett svällande paket av muskler:)
Inte så här kanske........

....men visst låter det fantastiskt, jag menar vem vill inte vara slimmad,trimmad med värsta Agneta-Sjödin-överarmar?

Efter en timmes kämpande i skogen hade dessa underverk förvandlats till "mördarstavar" där jag med gnisslande tänder och muskler kämpade mig fram i skogen.

Hoppet är liksom det sista som överger en, eller hur!
Njut av de vackra höstdagarna och ha det så bäst på Er:)

Pepsodentleende:)

Här kommer lite foton på vår Kevin......

Han älskar att bli lite fiffad inför kameran.....

I går besökte jag en tandspecialist med båda mina pojkar då jag inte riktigt kunde släppa det där sista domarutlåtandet:) Både Charlie & Kevin fick åter UA på sin tandstatus och gick med värsta Pepsodentleendet därifrån. Ibland får man leva med att uppfattningar kan gå isär - thats life gott folk!

Semestern är slut...kanske ses vi på någon av kommande utställningar/ Kram

Några dagar sedan sist:)

När jag lämnat ifrån min valpar så infinner sig alltid en lite sorgsen känsla. De tar mig med storm och jag är helt absorberad av de små liven den där korta tiden jag får ha dem hos mig. Alla små mår finemang i sina nya familjer och det känns härligt:) Denna gång fick vår lilla "Ellie" stanna kvar till sist och hon blev bästa kompis med kattungen som terroriserar hela familjen.....han är söt som socker han också förstås och Ellie tyckte han var det coolaste hon sett:)

Vi har sedan ett par veckor tillbaks fått hem Sperringgårdens Crown Royal "Kevin" - en hund jag länge önskat få köpa och som jag är mycket glad över att nu ha i min ägo. Kevin är 4,5 år och väger bara 7 kilo och så himla go, jag är helt förälskad i honom! Efter ett par dagar hade han landat med de andra hundarna, hästar och hönsen som han fnyser lite förnämt åt när de kommer för nära. Charlie tycker jättemycket om honom och Liza är till sig av förtjusning:)

Hundutställning har det varit i Värmland i hela tre dagar. Ett underbart evenemang med över 10.000 anmälda och ett vimmel av glada förväntansfulla hussar & mattar kämpade i rekordhettan med sina vackra hundar. Kevin blev placerad 2.a & 4.a i sin klass och Charlie fick Very Good & excelent. Roligast var kanske att vår lilla Roy/Shirley-dotter Emmy uppförde sig så väl och fick excelent med toppenfin kritik. Hennes husse/matte var helt lyckliga och det gladde mig enormt, hon är söt som en ärta den lilla:)

Värmland fick två cert varav det ena gick till fullkomligt överlyckliga Kristina & Rolf på Charmdroppens och det andra till lika lyckliga Kari & Dan på Glittertinds.
JÄTTEGRATTIS!! Det var härligt för oss att få se Er glädje, Ni är för sköna och förtjänade absolut denna fina framgång!!


Allt var underbart, roligt och spännande.....men två saker smolkade till det!
1) Ständiga utrop av desperata arrangörer gällande folk som valt att låta sina hundar vara instängda i bilar. Det var uppåt 38 grader i solen och man blir så ledsen att det kan ske på en utställning. Jag tycker man borde sätta upp en skylt där man talar om att man ögonaböj pangar rutan och att ägarna får lösa ut sina djur på ngt pensionat om man kommer på hund som mår dåligt pga hettan. Ryktet gick snabbt att flera hundar dött av värmeslag vilket inte var sant, man lyckades rädda alla stackare som tur är!
2)Den andra grejen som smolkade till det för mig som är tävlingsmänniska är att domaren dag tre inte hade tillnärmelsevis samma syn på mina hundar som sina kolleger. De fick jättefin kritik, men deras underkäkar var för små för hans smak och det var bara att kliva ur ringen. Hmmmmm, jag har veterinärintyg UA på båda två i vuxen ålder och det är bara att konstatera - ger man sig in i leken så..... Alla som ställt ut vet att det svider till ibland, men shit....just då kändes det surt även om det verkligen är årets I-landsbekymmer:)

Här körs hö för allt vad remmar o tyg håller för, logen börjar bli knökfull och jag är verkligen happy över att få så fin kvalité på årets skörd. Jag hör traktorn komma med ett lass i skrivande stund och det är bara att ta den lilla värkande kroppen och masa sig ut, på med handskarna och greppa högaffeln.

Astrid & Rune på kvällspromenad....

Hoppas Ni har fina dagar och att solen skiner på var o en av Er där ute/ Kram