23 mars 2011

Två o ett halvt dygn...

21.00 Jerry Lee verkar må hyfsat nu, han är liten som en skrutt och ligger fortfarande på sina ynka 90 gram:) Men han äter med god aptit och har inte behövt genomgå några nya transfusioner. Jag försöker koncentrera mig på hur han mår och inte stirra mig blind på vikten...överlever han är tanken att han skall dubbla sin födelsevikt hela 100 (!!) gånger.....det lär ta sin lilla tid och vi har inte brådis:)

Värmlands minste människobarn som föddes 1989 heter Leif...när jag besökte honom första gången vägde han 280 gram och hela hans handflata var som min tumnagel. Jag träffade honom för en tid sedan....en otroligt trevlig och ståtlig karl på 190 cm, då inser man verkligen att det sker mirakel ibland!

Detta är min första riktigt "struliga" valpkull och jag har alltid vetat att det bara är en fråga om tid innan jag sitter i en svår situation. Men min vackra Liza mår toppen där hon stolt vakar över den lille och jag ser försiktigt positivt på hans chanser att klara sig. Bara att inse att jag i så fall har värsta flytet till trots för att det varit några sanslöst tuffa dygn.

Tänk jag som kan ha svårt för att sova, i går kväll vaknade jag på golvet bredvid valplådan, men typ en matta som täcke - hur sexigt är det på en skala liksom?
Jag kvalar lätt in i tävlingen "störst ringar under ögonen" för närvarande:)

Jag förbereder mig för ännu en natt där väckarklockorna får gå varma....i morgon tar min underbare familj och fina vän Syliva vid då jag måste åka till Stockholm över dagen.

Jag får rapporter varannan timme och återkommer i morgon kväll med lägesrapport! Kram och God Natt


Bilden på Roy o mig, nu har snön tinat bort från hans kulle och lyktan lyser fint igen.....

Natt nr två.....


00.30 - Andra natten för min lilla pojke. Han är en fighter av Guds nåde och gör vad han kan för att hänga med. Jag har sovit en timme...det var nog absolut helt nödvändigt då världen började svaja rejält:)
Jerry Lee har käkat och sover på mammas mage nu.
God Natt på Er, ses i morgon!

02.00 - 90 gram fortfarande, men han tappar inte vikt i allafall och har tuttat när jag lade honom till.....nu sover han med tutten i mun.....

Tankarna är många när man sitter så här, ensam o natt efter natt....Gör man rätt som försöker hålla en liten vid liv, till vilket pris osv. Det mest "produktionsmässiga" är ju naturligtvis att utreda tiken o låta henne få en frisk och framförallt hel kull nästa löp. Kanske får inte Jerry Lee samma förutsättningar som en normalfödd iallafall om han nu klarar sig....
Hjärtat säger något helt annat, man är uppfödare för att man älskar att hjälpa livet på traven och att ömt vårda de gåvor man ansvarar för. Dessa nätter har jag fått så många historier berättade för mig, en del slutar illa -andra slutar väl. Internet gör världen lite mindre, vi kommer tätare samman i realtid och historerna och alla erfarenheter Ni delar med Er besannar verkligen bilden av vilket slit det ibland kan vara och att det på något vis alltid är värt det.....annars skulle man ju inte fortsätta! Man skall leva med sig själv också, och jag lär aldrig tillhöra den kategorin som kallt räknar tid o pengar.....då skall jag nog kliva av detta med med uppfödning helt enkelt!

Oavsett hur utgången blir för min lille så skall Liza naturligtvs testas för att jag skall veta vad som orsakat situationen med två av tre döda. Den lilla outveclade valpen är en annan femma, det vet alla att valpar resorberas, blir mumifierade, eller att ngn enstaka kan dö. Det kan finnas många skäl och jag orkar inte riktigt spekulera i anlednigen....vi kämpar för fullt, Liza mår bra och svaren lär förhoppningsvis komma framgent.

04.30 - Sover ljvligt efter att ha käkat varmt inbäddat under mjukaste filten...på mammas mage:) Så fort han skall äta med min hjälp så lägger hos upp sig.....sluter ögonen och är trygg med att jag tar över ansvaret för den vackre en liten stund. Bara några timmar kvar nu så är han två dygn.....trodde inte jag skulle få uppleva det!

Jag har fått en del frågor om hur jag reder mig själv åxå: Jag kämpar på och mina sömnproblem är som bortblåsta, däremot så beter jag mig lite busigt när väckarklockan ringer. Jag svarar i telefon, jag vinglar nerför trappan för att slänga mid i duschen i tron att jag skall med ngn flight - jag blir lika förvånad varje gång o undrar varför jag sovit med kläderna på = Typiska utmattningstecken som likasinnade säkert kan verifiera! Till slut kommer jag i alla fall på varför jag tvingas vakna o skärper till mig:)
So far so Good!!

07.00 - Käkat....varit arg för att mjölken inte kom nog fort och trampar på som vilken valp som helst... Han är en fighter på snart två dygn och jag är så glad och tacksam!!!

09.30 - Ett dygn o en timme....så liten så han knappt syns i valpkorgen:)

Om man lutar sig fram o tittar noga ser han ut såhär:)

16.00 - Jerry Lee Lewis äter och verkar pigg!
18.00 - Ligger mätt o belåten o vilar sig efter dagens strapatser:)
Kram!