Sov gott lilla vännen.

Nio dygn och åtta timmars liv är över, lilla vännen behöver inte kämpa mer. I natt gick jag upp och lade honom mot mitt bröst med duktiga Liza bredvid. Jag kände att hans tid var ute och så låg vi mina två underbara och jag till morgonen.

Ända sedan födseln har vår lille visat så tydligt att han velat kämpa och just därför har jag försökt att hjälpa honom så gott jag har kunnat. Ibland räcker inte viljan - kampen blir för tröttsam och längtan efter vila för stor.

Om jag i framtiden hamnar i samma situation och ser samma kämpaglöd så kommer jag att göra precis samma sak. Hjärtat vill brista för de små som inte får en chans till livet, det liv vi uppfödare är med och skapar. Det lilla ljuvliga vi kämpar så för och som vi gläds åt så mycket - deras kärlek är villkorslös, precis som kärlek skall vara.

Alla Ni fina som följt oss dessa dagar vill jag tacka, Ni har delat den här resan med mig och skänkt så mycket tröst när jag natt efter natt suttit och berättat för min lille vad underbart det kommer att bli när han kan springa med de andra ute i våra fina skogar.

Jag bestämde mig tidigt, om vi klarat detta och han fått leva så skulle jag aldrig släppa taget om honom.

Sov gott min Jerry Lee
/ Matte