Till Minne av Roy.

Underbara Roy finns inte längre.
Homerbrent Pennyroyal importerades från England av Sperringgårdens Kennel och har funnits hos oss på Niccelia´s sedan 2007.

Roy var den första täckhund jag valde att använda och jag var till mig av förtjusning den dag det stod klart att han skulle bli min. En vänligare vän får man leta efter och jag är lycklig över att ha både dotter och barnbarn efter honom.

Plötsligt en dag slutade han släpa hem sorkar och fick sin första hostattack. Eftersom Roy var i mycket god kondition och visade alla tecken på att må bra innan så trodde jag han drabbats av lunginflammation. För några månader sedan kollades han inför en parning och var pigg som en nötkärna.

Fyra dagar senare står sanningen klar - lungödem som fått både hjärta och njurar utslitna, därav hostattackerna. Mitt beslut var inte svårt att fatta, man har aldrig rätt att hålla sina vänner vid liv om det innebär lidande, aldrig!

Roy fick ett par sprutor, jag ville han skulle få känna sig stark och få fina bilder med sig. Ute i skogen släppte jag honom lös och där skuttade han glatt runt tills benen blev trötta och han kom till mig. I en vacker glänta slog vi oss ner, min vackre pojke och jag ända tills han började andas tungt och gled in i drömmarnas värld.

Nu vilar Roy vid björkdungen där solens första strålar kommer över ängarna. Natt efter natt lyser en liten lykta som jag ser från mitt sovrumsfönster...


Roy kommer alltid att ha sin aldeles egna vrå i mitt hjärta, tack älskling!

Hälsning från Sagolika Sunne

Niccelia´s Harrison Ford "Milou" mår toppen i Sunne med matte Josefin:) Så roligt att få se hur valparna utvecklas via alla bilder o meil som kommer snudd på dagligen!
Må så bäst!

Härlig dag!

Första bilden från Texas och en lycklig Ida. Hon mår toppen efter sin resa och är en tuffing som redan satt familjens övriga Cavalierer på plats:)

Vår Holly Hunter som kallas Sasha lever livets glada i Norge med en ljuvlig bt-hane som sällskap:)

I dag har jag haft besök av en familj från Arvika som köpte tik härifrån för ett par år sedan - Dooren som hon heter har blivit så vacker, vilken härlig dag:)

Kram!

Åhh - Ida har fått träffa sin nya familj!

Öppnar min meil som jag bevakat hela kvällen:

Lotta
A quick note to say we have her and we love her! We are on our way home now and I will write more later. But I wanted you to know she is happy and well!
Hugs,
Jenn

Tack gode Gud!

Väntar o väntar.....

.....på rapportt från Dallas och lilla Ida som precis landat:) Har suttit och följt hennes resa via internet och hon är vilken minut som helst i sin nya mattes famn.
Dörr till dörr har hela arranngemanget med flyg, övernattning och ytterligare flyg över Atlanten tagit 39 timmar. Det är lång tid för ett litet flickebarn och kräver minutiösa förberedelser med rätt personer som man kan känna tillit & 100% förtroende för.

I går fick vi vara med henne ända tills det var dags att boarda till första flighten, vilket vänligt och proffessionellt bemötande!

Mätt, rastad och trött efter alla instryck var det dags att bädda ner Ida i den transporttbur hon känner sig trygg i efter mycket träning....alla gossedjur, halvsnuskiga mysfiltar och mattes t-shirt + ben och isvatten. En sista puss och det var dags att stänga buren och överlämna henne i personalens händer.

Himmel, att lämna en valp som man knutit an så myckett till var obeskrivligt tufft. Tårarna ville aldrig ta slut och nu väntar jag bara på ett tecken på att allt gått bra.

Lycka o sorg.

Så har hon äntligen kommit till oss:
Vackra, underbara Zenia som jag drömt om så länge:)

Detta sagoväsen föddes i Polen hos berömda Michalów och hämtades hem av Maria & Janerik på Kullatorp Arabstuteri för tolv år sedan. Sedan flytten till Sverige har Zenia visats med mycket stor framgång och gett liv åt flera fantastiska föl.

140 mil gick plätt-lätt, jag sjöng hela vägen..... Att få förtroendet att köpa Zenia är högsta vinsten, en dröm!! Hon tog omedelbart sin plats som drottning i vår lilla hästflock och svävar fram över vidderna så man blir andlös. Hon är den ljuvligaste man kan tänka sig och jag längtar efter att sitta upp och låta henne flyga fram med mig:)

Lilla Ida Lupini skall få sig ett bad nu...... I gryningen åker vi till Arlanda där jag kommer att lämna henne inför hennes långa resa. Först flygs hon till Frankfurt för övernattning och därefter till Dallas där hennes nya familj väntar på att äntligen få omfamna och välkomna henne.

Jisses, jag som gråter när jag vinkar adjö till valpar som skall bo en timmes resväg från mig.......Bläh, orkar inte riktigt tänka på hur det kommer att kännas i morgon. När hon föddes kändes det hyfsat enkelt, Idas underbara ägare har väntat så länge & tålmodigt på att just hon skulle få komma till världen....nu när det är dags känns det som att jag aldrig kommer att göra om detta.....

Jag får dra på min bootsen och åka över Atlanten och hälsa på, ja - det skall jag absolut göra!
Avsked är bland det i särklass värsta jag vet - på återseende en helt annan sak.

Kram

Blixt o dunder...

Vilken natt....Vi har haft värsta åskvädret som många andra. Shirley har legat under täcket, hon gillar inte blixtarna som fräste över himmelen......Vid ett stövlade jag ut i sommarhagen för att leta reda på hästarna. Himmlen var helt upplyst, vilket skådespel......längst ner i hagen hittade jag en liten blöt flock som stog tätt tätt tillsammans för att söka skydd.
Vattnet forsande över ryggarna på dem och ingen ville låta sig infångas i dånet - kanske var det min klädsel som skrämde dem, ha ha ha. Till slut så lyckades jag hugga Pepita som är gammal o klok och resten av gänget trippade nervöst efter oss in i värmen:)

I Torsby har blixten slagit ner i trädgårdar och någon stackare har blivit hemlös efter ovädret. Hmmm, vilka krafter naturen har - man kan lätt begripa att man trodde Gudarna var ilskna förr....det är ju ett skådespel utöver allt annat!

I natt kommer det ett nytt oväder, ta fram paraplyt:)