Shirley 7 år och hjärta UA.

Vad skönt det kändes att få hjärtintyget på duktiga Shirley UA i går:)

Hon är ju numera pensionär och startar dagen med att ligga och vänta på frukost....Mat är hennes största intresse, men hon backar godmodigt undan för kattungarna och låter dem hoppa o studsa runt o på sig hur som helst. Åker joggigskorna, eller min cykel fram står hon som en staty på gårdsplanen för att inte missa starten som tar i flygande fläng....härliga Shirley!

Små gullungar:)

Shirley/Benni-dottern Halle Berry hälsade på här om dagen....Husse körde med cabben nere och i framsätet satt lilltösen och njöt:)


Sötnosen Ice-T "Mio" ( Jaqueline/ Benni)går numera på valpkurs och är klassens ljus såklart:)


Här hemma är allt väl - Fyra vita dunbollar till kattungar kör värsta rejset och är mer högt än lågt:)
Jag saknar Roy mest hela tiden, 10 år bara.....jag hade hoppats få ha honom runt mig ett par år till och har svårt att acceptera att han inte finns mer/ Kram

Till Minne av Roy.

Underbara Roy finns inte längre.
Homerbrent Pennyroyal importerades från England av Sperringgårdens Kennel och har funnits hos oss på Niccelia´s sedan 2007.

Roy var den första täckhund jag valde att använda och jag var till mig av förtjusning den dag det stod klart att han skulle bli min. En vänligare vän får man leta efter och jag är lycklig över att ha både dotter och barnbarn efter honom.

Plötsligt en dag slutade han släpa hem sorkar och fick sin första hostattack. Eftersom Roy var i mycket god kondition och visade alla tecken på att må bra innan så trodde jag han drabbats av lunginflammation. För några månader sedan kollades han inför en parning och var pigg som en nötkärna.

Fyra dagar senare står sanningen klar - lungödem som fått både hjärta och njurar utslitna, därav hostattackerna. Mitt beslut var inte svårt att fatta, man har aldrig rätt att hålla sina vänner vid liv om det innebär lidande, aldrig!

Roy fick ett par sprutor, jag ville han skulle få känna sig stark och få fina bilder med sig. Ute i skogen släppte jag honom lös och där skuttade han glatt runt tills benen blev trötta och han kom till mig. I en vacker glänta slog vi oss ner, min vackre pojke och jag ända tills han började andas tungt och gled in i drömmarnas värld.

Nu vilar Roy vid björkdungen där solens första strålar kommer över ängarna. Natt efter natt lyser en liten lykta som jag ser från mitt sovrumsfönster...


Roy kommer alltid att ha sin aldeles egna vrå i mitt hjärta, tack älskling!

Hälsning från Sagolika Sunne

Niccelia´s Harrison Ford "Milou" mår toppen i Sunne med matte Josefin:) Så roligt att få se hur valparna utvecklas via alla bilder o meil som kommer snudd på dagligen!
Må så bäst!

Härlig dag!

Första bilden från Texas och en lycklig Ida. Hon mår toppen efter sin resa och är en tuffing som redan satt familjens övriga Cavalierer på plats:)

Vår Holly Hunter som kallas Sasha lever livets glada i Norge med en ljuvlig bt-hane som sällskap:)

I dag har jag haft besök av en familj från Arvika som köpte tik härifrån för ett par år sedan - Dooren som hon heter har blivit så vacker, vilken härlig dag:)

Kram!

Åhh - Ida har fått träffa sin nya familj!

Öppnar min meil som jag bevakat hela kvällen:

Lotta
A quick note to say we have her and we love her! We are on our way home now and I will write more later. But I wanted you to know she is happy and well!
Hugs,
Jenn

Tack gode Gud!

Väntar o väntar.....

.....på rapportt från Dallas och lilla Ida som precis landat:) Har suttit och följt hennes resa via internet och hon är vilken minut som helst i sin nya mattes famn.
Dörr till dörr har hela arranngemanget med flyg, övernattning och ytterligare flyg över Atlanten tagit 39 timmar. Det är lång tid för ett litet flickebarn och kräver minutiösa förberedelser med rätt personer som man kan känna tillit & 100% förtroende för.

I går fick vi vara med henne ända tills det var dags att boarda till första flighten, vilket vänligt och proffessionellt bemötande!

Mätt, rastad och trött efter alla instryck var det dags att bädda ner Ida i den transporttbur hon känner sig trygg i efter mycket träning....alla gossedjur, halvsnuskiga mysfiltar och mattes t-shirt + ben och isvatten. En sista puss och det var dags att stänga buren och överlämna henne i personalens händer.

Himmel, att lämna en valp som man knutit an så myckett till var obeskrivligt tufft. Tårarna ville aldrig ta slut och nu väntar jag bara på ett tecken på att allt gått bra.