Drömmar o galenskaper....

..om valpar, föl och allt annat underbart. Sent i går kväll bokade jag besök på ett framgångsrikt stuteri där jag skall titta på en hingst som vi kanske skall använda till ljvliga Passionata Imana:

Halva natten satt jag och dreglade på bilder av en annan makalös häst som kan vara aktuell för underesköna Zenia:

I dag med insemination har man plötsligt tillgång till hingstar från hela världen.
Jag har skickat ödmjuka förfrågningar och det är bara att hoppas att man får positiva svar med en prislapp som känns så att man inte behöver käka gröt resten av livet:)

Drömma är gratis, men att förverkliga dem kräver mod, hårt arbete och lite galenskap!
Kram på Er!

Michelingubbe = Jag!

Ungefär så här känner jag mig nu i kylan.....-30 i natt IGEN, nu har jag tröttnat!!! GI funkade i två dagar, nu är det LCHF som gäller:) Otroligt mycket roligare att vräka i sig i stort sett allt man gillar och i min nya kokbok finns massor av desserter som får mig att bara vilja stå vid spisen och fixa o trixa:)

Mina dogs är tokiga, de verkar vara helt oberörda av kylan och vill helst bara busa runt - jag fattar nada! Själv går jag mest o längtar efter våren nu och all djurbarn som skall dyka upp.

Härda ut mina vänner....enligt en spågubbe i Norrland skall våren vara här i ett blink.....om man nu räknar slutet av april som ett sådant/ Kram

15 centimeter......

...Visste Du att kvinnors rumpor rasar med ett snitt på 15 cm på en livstid?
Helt sant enligt en forskare med specialite...Hmm, på just kvinnliga rumpor:)

Då kan man fråga sig om det betyder lycka, eller olycka att uppleva detta ras!
Lycka under tiden rumpan rasar o därefter olycka, eller tvärtom. Jag känner bara att jag är inte redo för det stora raset än. Nä nä nä, jag kommer inte att kämpa mot min fåfänga utan göra vad jag kan för att hålla mig i trim. Jag vill kunna fortsätta leva aktivt, röra mig utan att få hjärtsvikt och kunna känna att jag orkar hålla tempo.....

Mina nya fina löparskor står o dammar i hallen allt medans snön smälter, jag längtar efter att kunna springa igen och kunna rusa uppför en trappa utan att behöva känna mig kräkfärdig med rusande puls:)

Min sambo tror att GI är lösningen på allt - låter hur himla beige som helst, men är antagligen toppen! I dag fyller han år...hur kul är det att fira med morötter toppade med paprika liksom. Hmmm, det måste finnas någon underbar balans mellan motion, vad man stoppar i sig och rödvin:) Jag fattar att jag måste låta bli Mac Donalds.....

...... och frossande i lösgodis, jag begriper att jag inte kan köra i mig 300 gram marsipan bara för att jag känner mig lite sugen och att det får bli slut med att stå lutad över frysen o gnaga i sig stenhårda bullar ...( jag vet, det är äckligt, men ibland är jag desperat) Nu har jag läst en bok om Gi, köpt hem alla möjliga skumma grejer som skall vara bra. När jag sneglar mot godishyllor och bearnaise tänker jag 15 cm och tvärvänder!

15 cm får helt enkelt bli mitt mantra!!

Solen skiner och vi har fortfarande 70 cm snö, det är vackert som ett vykort när jag tittar ut....Lizas mage har börjat växa nu och hon visar inga tecken på att vilja börja dra ner på tempot där hon skuttar runt som en galning bland snödrivorna:)

Hundarna kan vara ute i timmar, helt crazy av lycka över att bara få rusa runt....

Väl inne hörs bara djupa snarkningar efter att de bäddat ner sig i mjuka filtarna och somnat!

Nu skall jag ta tag i räkningshögen som ökade med några tusenlappar efter att jag råkade vara lite tung i högerfoten härom dagen....."Ha en trevlig dag" liksom, eller hur!

...liten bild på vackra Niccelia´s Isabella Rosellini som bor på Kajsastinas Kennel, söt som socker är hon:)

Kram:)

Måndag igen:)

Efter en härlig och händeleserik helg är det åter vardag.....

Vid halv fem kryper jag ur bädden och får yrvaket syn på ett glädjefnattigt sms från vänner på Zolohouse som skickats på nattkröken:) Utmärkelsen Årets häst/ Årets uppfödare kan göra vem som helst svimfärdig av lycka och det är underbart att få följa deras framgångar på distans och glädjas med dem, GRATTIS till succén Maj-Britt & Göran! Vilket kvitto på ett makalöst arbete Ni fått!!

Framme i Sollentuna, hmmmmm...jag hade ett dilemma då jag skulle visa två vackra i samma klass och kommer överens med Rolf på Charmdroppens att han får testa att gå med min Charlie. Charlie är lite försiktig....första utställningen, läskigt halt golv och hundar och folk överallt - inte bara för en liten "bondpojke" att komma ut i sådana sammanhang:) Rolf tog kopplet med van hand och lyckades få en mycket fin kritik även om det slutade med en slät etta. Jag är hur nöjd som helst, lite mer muskler behöver byggas för att komma till konkurrens, men Charlie fick en riktigt bra erfarenhet och har definitivt framtiden för sig:)
STORT tack till Charmdroppens för att Ni ställde upp, jag är mycket tacksam!

Sperringgårdens Crown Royal som vi väntar valpar efter landade på andra plats i sin klass, också han visades för första gången och skötte sig med bravur.

Många vackra hundar och framför otroligt trevliga och positiva människor blir mitt samlade intryck av Sollentuna, jätteskoj! Ofta när man är ute har man så fullt upp med sig själv, sina hundar, nerverna som dallrar och magen som skriker att man inte vare sig hinner, eller orkar att slappna av och prata med andra.

Lite bråttom fick jag de där 50 milen hem....jag skulle delta på en 50-årsfest + gäster hemma och lyckades sladda in hemma på gården med hela 20 minuter på mig att fiffa mig iordning för kvällen och nattens övningar:)..... Efter att ha varit i farten ett dygn tog jag en söndag 100% fri från aktiviteter, jisses vad skönt säger jag bara!!! Tror jag skall införa fler dagar utan aktiviteter, det får bli det nya nu:)



Ha en underbar vecka på Er & skäm bort dem Du älskar lite extra just i dag!

Ett roligt samtal kring förväntningar.....

Vår Charlie skall bli pappa om några veckor och tikens ägare har just ringt och meddelat den goda nyheten. Att hon var dräktig rådde det inget tvivel om- men det är härligt att få det bekräftat, samt att veta hur stor kullen förväntas bli.
Att få sitta där med sin tik i famnen och se små pyttehjärtan ticka är hur mysigt som helst.
Att få ta emot samtalet från en överlycklig tikägare får en att le:)
Bellsingers Kennel

Hoppas Ni får en fin dag, här vräker snön ner i mängder....bara att ta tag i skottandet:)
Om allt går enligt plan skall jag till Sollentuna på lördag på Cavalierspecialen - Ser fram emot att återse vänner man träffar aldeles för sällan!

Till Minne av Niccelia´s Halle Berry

Vår lilla tös finns inte längre – hon var en kämpe, men efter nästan tio månader fick hon somna in i mattes famn. Jag fick samtalet för några dagar sedan och kan publicera denna så sorgliga nyhet först nu, efter att ha fått ägarnas tillåtelse.

Halle föddes till synes frisk som vilken underbar liten valp som helst, lite mindre än sina syskon men pigg som ett jehu – alltid på G! Hennes husse & matte älskade henne från första stund och allt började så där härligt som det skall när man kommer hem med sin efterlängtade valp. Halle stormtrivdes i sitt nya hem och det var så roligt att hennes ägare valde att då och då komma förbi här hemma och visa upp hennes framsteg.

När Halle var några månader fick hon symptom som gjorde oss och flertalet veterinärer förundrade. Hon fick ett par oförklarliga sår i munnen, inflammationer i sin lilla kropp och vid ett tillfälle även problem med sin päls som tidigare varit så blank och fin. Ena veckan var hon inlagd på Strömsholm och vi trodde det var slut, andra veckan var hon pigg som vanligt och klassens ljus på valpkursen – hennes husse & matte har pendlat mellan hopp och djupaste förtvivlan.

Den lilla kroppen har fått utstå penicillin & kortisonkurer, röntgen och scanning för sm. Hennes njurar, blod, lever, lungor och hjärta har kollats minutiöst. Flertalet immuntester har genomförts och ingen veterinär har kunnat ställa diagnos- det enda man varit överens om är att Halle var en kämpe med starkt hjärta. Ägarna har gjort precis allt för sin älskade valp och tillbringat 100-tals timmar på olika kliniker för att ge henne hjälp.

I söndags busade och lekte Halle som vanligt – maten gick ner på ett blink och några timmar senare blir hon plötsligt dålig, så dålig att man i ilfart åker till veterinärkliniken. Där kommer man fram till att hennes kamp får vara över och djupt chockade får ägarna åka hem utan sin lilla vackra. Utan Halle som varit en sådan glädjespridare, så go och pigg på att alltid vara just där husse & matte befunnit sig.

Det är varje uppfödares mardröm – att få en valp som inte är frisk! Alla tester som tas på de hundar som väljs ut till avel till trots. Vi vet att inte alla att små djurbarn är ämnade att leva – hur sorgligt det än är. Oftast får de bara leva några timmar, eller dagar och lämnar aldrig sin uppfödare.

Ofta pratar man inte om dessa små värnlösa som inte fick någon chans till livet. Det är alltid lättare att förmedla det positiva och underbara, hur mänskligt som helst!

Det senaste jag fick berättat för mig var ett liknande fall där man trodde att tiken kunde ha fått borrelia under sin dräktighet och på så vis orsakat valpens diffusa symptom. Jag bor lyckligtvis där det är ovanligt med fästingar, och skyddar mina hundar med de medel som finns. Till trots för detta så löper man ändå risk för sjukdomen, kanske var det just det som orsakade Halles korta liv.

Tankarna går till fina Anna & Mattias, kramar till Er båda och tack för att Ni verkligen gjorde allt för Halle Berry!

Sov gott lilla vackra tös...

Men vad glad jag blir:)

Tre vackra Ladies från oss har nu genomgått hjärta, ögon & knä UA - så himla härligt!

Alla är efter Bimsans Shirley Temple & Sperringgårdens Christopher Da Vinci och föddes här hemma en sommarnatt för snart fyra år sedan. Begriper inte vart åren tog vägen, nu är de alla vuxna damer och aldeles aldeles underbara förstås!

Lilla Niccelia´s Bridget Fonda "Bibbi"...söt som spunnet socker!

"Pyttan"...... Brooke Shields...Charmig som få & den vildaste av vilda:)

och "Bette" .....Bette Davis...söta gumman som bara vill gosa:)


Nu väntar 7 vackra hästar på att få komma in i stallet....jag ryktar av dem en säck varje kväll känns det som. Kylan har gjort att de pälsat på sig som värsta Grizzlybjörnarna, My God...det tar aldrig slut/ Kram