5 april 2011

Väntan på svar...

Jag väntar på svar från SLU dit jag lät skicka lille Jerry Lee för obduktion. Jag vill verkligen få de svar jag kan för att om möjligt undvika att hamna i samma situation i framtiden.

Liza då!
Första dygnet var förfärligt.
Liza fick pyssla om sin döde hela kvällen och när hon lämnat honom för att gå ut en sväng så lade jag honom i en liten låda. Hon letade överallt efter sin valp och tassade efter mig med sina stora mörka sorgsna ögon. Den där första natten låg hon tätt intill mig när hon inte satt käpprakt o stirrade in i väggen, eller krafsade på mig utifall jag gömt hennes lille.

Man skall inte tro annat än att djur sörjer!
Till trots för att jag snabbt satte in Galastop (för att hindra mjölkproduktionen) drog ner på fodret och försökte aktivera henne så sitter den där mammakänslan naturligtvis kvar i både kropp och skäl.
Först en dräktighet, en jobbig förlossning där jag tvingades ta valpar från henne och därefter kampen för att få behålla åtminstone en liten. Självklart sätter det djupa spår i ett litet Cavalierhjärta.

Nu har det gått några dagar och Liza börjar komma in i normala gängor.

Tack o lov kan vi nu börja se framåt igen/ Kram