28 september 2010

Tråkigt men sant!


Jaqueline är drygt 7 år och i går var det åter dags för en hjärtkoll.

Min veterinär lyssnar länge, tittar på mig och räcker tyst över stetoskopet .
Det är bara att konstatera fakta, efter varje hjärtslag hör jag det lilla helvetes-sus som varje uppfödare & hundägare fasar för – det lilla suset vi alla gör allt för att stävja.

Det spelar ingen roll att man knappt kan höra det, att hon är pigg som en lärka, aldrig behöver gå på medicin – ett biljud finns där och jag blir alldeles kall inombords.
Tankarna rusar när jag åker hem….. Ringer en vän med gråten i halsen och får följande kommentar ” Charlotte, hon mår bra & har fått ljuvliga valpar, nu är hon pensionär – Herre Gud, åldershjärta är väl inget att hetsa upp sig för”
Så sant – det är kanske mer vanligt än ovanligt, ålderssymptomen kommer ju på alla äldre på olika sätt. Men, bläh- detta är tråkiga nyheter för mig och inte alls vad jag hoppats!

Ofta är man pigg på att förmedla roliga resultat och goda nyheter, kanske mumlas det lite mer i det tysta när saker är åt det negativa hållet. Ofta beror det på rädsla eller skam, eller i värsta fall att man inte har rent mjöl i påsen…

När jag skapade min hemsida för drygt fem år sedan bestämde jag mig för att aldrig mörka något, utan skriva om livet med mina hundar precis som det är. Jag har berättat om parningar som gått åt skogen, små vackra valpar vars liv jag inte kunnat rädda och om utställningsresultat som jag stundtals inte varit nöjd med. Jag har försökt förmedla den stolthet och glädje jag känt varje gång något blivit bra, ja till och med riktigt bra – det är ju så livet är! Kan man inte känna sorg kan man inte känna riktig glädje.

I morse fick jag ett vänligt meil från en helt främmande människa – hon hade läst gårdagens inlägg om den unghund jag är så bekymrad för. I meilet fick jag en berättelse om två hundar som drabbats av samma symptom som ”min valp” och som efter mycket om och men fick korrekt diagnos. Meilet är vidarebefordrat till valpens ägare och kanske finns det en chans att dessa rader skrivna av en vilt främmande kan hjälpa oss närmre en lösning. Tack Anna-Lena, jag lovar att återkomma med hur det gått!

Summa kardemumma: Jag tror inte på att mumla, mörka och låtsas som det regnar, det har aldrig drivit vare sig kunskap eller förtroende framåt.

I morse var marken vit – hösten är här/ Kram

27 september 2010

Framgångar att buga för ......och en skugga!

Lika ljuvligt som framgångens sötma är - lika skrämmande är rädslan att mista det man är rädd om. de senaste dagarna har jag fått info av god och mindre god natur.......de roliga nyheterna är:
1) I dag vill jag gratuela ett vinnande Team från Svanskog.



"Jag har inte klippt mig sen i julas och skall inte klippa mig förrän vi förlorar, säger Göran S Karlsson efter den sjätte raka segern med Spinnaker"....... Hästen ägs av Majbritt Karlsson på Zolohouse Kennel och vad gör man inte för seger:)
JÄTTE- grattis till Er båda för fantastiska framgångar med Er vackra häst!!!!!

2) Niccelia´s Holly Hunter som numera bor i Norge har varit på besök i helgen, hon är jättevacker och matte strålar när hon berättar att Holly lyckats knipa BIR-valp på sin första utställning på andra sidan gränsen:) Bra jobbat och STORT grattis till Reidun & Holly.


3) Jag har hälsat på lilla "Charlie" som numera är en ståtlig herre på 2,5 år - han har växt i sin kostym och väger 7 vackra kilo.....det skall bli så roligt att få visa upp honom framöver!

4) En stor skugga ligger som ett töcken då en av "mina valpar" just nu är inlagd på djurklinik. Den lilla har haft bekymmer en tid med inflammerad käke och i helgen drabbats av akut lunginflammation med andnöd. Husse & matte är såklart förkrossade, deras älskling betyder allt för dem - och det var inte så här deras valpköp var tänkt att bli. Att som uppfödare sälja en till synes 100% pigg och frisk valp som tidigt drabbas av sjukdom är ett helsike för alla parter.

Mitt hjärta blöder för de nya ägarna som verkligen gör allt som står i deras makt för den lilla - just nu är det bara att hoppas att deras elände vänder!
KRAM!

22 september 2010

I´m alive:)




Ja, jag lever & har hälsan i allra högsta grad!.......i ett skallskadat högt tempo just nu vilket gjort att mitt bloggande legat på is.
Egentligen är det ju när man är som mest i hetluften det finns mest att förmedla, men tiden har inte räkt till helt enkelt....även jag behöver någon timmes sömn då o då:)


Dagens bilder är tagna av min begåvade lillebror från en av hans resor i Norge.....och min älskade hingstunge Jason, fina va!